Tiden går...Del 1

Det är mycket som har hänt och kommer att hända inom kort sedan mitt senaste inlägg! tror jag därför delar upp det i 3 inlägg så det inte blir så långt.

1. Är gravid!!!

Den 30 mars ska jag och Micke få en liten pojke :) Vi bestämde oss för att skaffa barn i våras och jag slutade att äta mina p-piller den 20 juni. Den 20 juli tog jag ett graviditetstest som visade positivt! Gick så snabbt det bara kunde med andra ord! Vi trodde att det skulle ta några månader :)

De första veckorna av graviditeten (v 3-6) va härliga! Man va i ett stort lyckorus. Tänk att man skulle bli mamma! Jag promenerade varje dag, åt jättenyttigt och va på toppenhumör!
Men... när jag kom till vecka 7 började illamåendet att komma smygande. Det blev värre och värre och jag blev äcklad av allt! Mat som tidigare hade smakat gott fick jag nu kväljningskänslor av. Att diska va omöjligt. Såg jag en liten matrest höll jag på att kräkas. De första illamående-veckorna hade jag semester, men sedan var det dags att börja jobba igen. Det va en jobbigt tid...jag fick verkligen ta en dag i taget.
Promenaderna och maten som jag tidigare hade varit så dukig med glömdes bort helt. Jag låg mest i soffan som en död sill och åt den mat som jag var sugen på för tillfället.

När jag kom till vecka 12-13 började jag känna mig lite bättre. Illamåendet avtog lite och jag kunde börja leva igen :) Det var dock inte förrän kring vecka 20 som jag verkligen kände att jag mådde toppen!

I dag, i vecka 30 så mår jag hur bra som helst! Det enda som är jobbigt är att jag har gått upp så mycket i vikt och är en ansingen svullen. Det gör det lite svårt att motionera tyvärr. Men jag antar att man får ta tag i vikten till våren...
Men man ska inte klaga! Lillen mår bra verkar det som. Han sparkar och har sig mest hela tiden. Ibland kan jag undra vad han håller på med där inne. Känns som han sprattlar och sprätter åt alla möjliga håll. Kanske ett gympapass?

Vi håller just nu på att gå en föräldrautbildning. Det känns skönt att få lite konkret information om hur allt går till. Men jag hoppas att det mesta kommer naturligt, för det går inte att förbreda sig på allt när man inte vet hur det kommer att sluta. Och då tänker jag mest på förlossningen. Just nu är det lite svårt att planera och se det som kommer efter.

Den 28 februari blir min sista jobbdag. Känns konstigt att man ska vara ledig så pass länge. Jag har ansökt om föräldraledigt i 1,5 år, men man vet ju inte hur det kommer att bli.

Det var allt jag hade att säga om det just nu :)




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0